your sweet thing



Jag sitter och tittar igenom bilderna från millians lucia frukost på dagis, det va så himla mysigt. när jag tittar på bilderna förstår jag hur stor han har blivit på bara dom senaste veckorna,
det är lite läskigt vad tiden går fort.Han är ingen bebis längre, när jag köper kläder till millian dras jag alltid till bebis sidan för att titta, men nae min lilla kille har blivit alldeles för stor! han är så fin! jag älskar hur bra vi har lyckats med uppfostran. tack mycket maten, prosit, fölåt lapa, äpple snälla, godis äta lördag, mille kissnödi,  och hur bra vi har lyckats lära honom att känna enpati, som är omöljligt att lära sig efter tre års ålder. när han gjort något han vet att han inte får göra, räcker det med att titta på honom så säger han fölåt mamma, och klappar mig på kinden, och säger pussas kramas stället, (istället). och hur charmit är det inte att han önskar sin en häst av tomten? älskar att barn är så omedvetna om vad som är (tjejit eller killit), dom bara älskar det dom älskar! och som förälder tycket jag att man ska låta sitt barn tycka om det dom tycker om, världens bästa kille har jag.
Folk som inte har barn kan aldrig äns gissa hur mycket man kan tycka om en människa!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0